Del 1 - Föreningens tillkomst

Föreningens tillkomst och de första åren.
Ahlafors fabriker byggdes 1856, och utgjorde under drygt ett sekel det tongivande för samhället. Vid en brand 1905 ödelades större delen av fabriksbyggnaden.
Ett återbyggande startade genast och 1907 anlände ett antal skottar för att installera maskinparken.
Med sig i bagaget hade de några fotbollar och ganska snart fick de tänt de inhemska männen på spelet fotboll.

Detta är upptakten till de som idag är Ahlafors IF. Under de närmaste åren spelades improviserade matcher, och träningar hölls på de gräsplättar man kom över. Jorden skulle brukas maximalt och våra föregångare hade det inte lätt i sin strävan att få spela fotboll.

Efter några år fick fotbollsutövarna tillgång till en plan, belägen mitt i samhället.
Den 3 oktober 1913 samlades ett 30-talet personer under ledning av August Hansson för att undersöka intresset för bildande av en idrottsförening.
Platsen var samlingshuset, som sedan i över 50 år skulle få stor betydelse för föreningen.

Det bildades en kommitté för framtagning av stadgar och en vecka senare antogs dessa och 32 personer skrev in sig som medlemmar.


Klubbens första ordförande blev Oskar Wigertz

Del 2 - Grusplanen, Villorna

När Ahlafors IF bildades 1913 hade de fått tillgång till grusplanen som då var belägen där idag Mor Annas dagis är byggt.
Ahlafors fabriker upplät denna plats, och där utövades under de första åren både fotboll och allmän idrott.
Fotbollen höll till här fram till 1917, varefter den flyttades till Furulund.
På platsen byggdes långt senare en rink för det nystartade ishockeylaget.
Materialet till sargen byggdes av rivningsvirke från byggandet av Nya Ullevi.

Del 3 - Grusplanen, Furulund

1916-17 färdigställdes en ny idrottsplats vid grusplanen, Furulund.
Planen var i minsta laget, men här spelades under de kommande sexton åren många fotbollsmatcher i pokalserier, och tillsammans med Götaälvdalsklubbar sammansatta serier. Ett klubbhus byggdes och här hade klubben sitt säte fram till dess att klubbhuset brann ned 1932.



Del 4 - Nyförvärv på 30-talet

I början på 30-talet, då man börjat planera för Sjövallen, genomled föreningen en ekonomisk kris. I samband med detta lämnade många spelare AIF för spel i andra klubbar, bl.a. Nol IK och Surte IS.

Ahlafors IF hade börjat seriespel i Västra Götalands fotbollsförbund, och att hävda sig bättre måste spelare hämtas utifrån.
Man åkte med handlare Svenssons lastbil till Surte på lördag för att ”ragga” spelare till kvällens dans på Furulund.
Meningen var att under kvällens gång skulle spelarna ordna egen ”nattlogi”, för att dagen efter vara på plats för spel i Ahlafors IF.
Ibland misslyckades ”arrangemanget” och då fick en av ledarna härbärgera spelarna i sin 1-rumslägenhet i Gamla Byggningen. Familjens 5 personer i köket och rummet upplåtet till 3-4 spelare.

Gav inte lördagens resa fullt resultat, gjordes en ny resa på söndagsförmiddag medan spelarna spänt väntade på vilka förstärkningar som skulle dyka upp.
De spelare man fick med sig var i regel f d aktiva i Surte IS, eller spelare som ej platsade i A-laget.
Man kan i efterhand undra hur det ordnades så de som var danslystna plötsligt var spelklara för Ahlafors IF.

Del 5 - Inte bara fotboll

Friidrott eller som det kallades då Allmän idrott var med redan från det att AIF bildades.
De som dominerade var i början på 20-talet var Axel Mossberg och på 30-talet Sture Martinsson.
Det var dock Egon Arvidsson som 1937 fick möta den då suveräne Gunder Hägg i Leksandsloppet över 1500 m, Arvidsson ledde loppet efter första varvet men Gunder vann till slut loppet.
Man höll på till krigsutbrottet 1939, efter kriget hade intresset avtagit och på Sjövallen byggdes aldrig någon arena för denna idrott.
Utan plats att vara föds inga nya ämnen, och friidrotten kom därför att förbli vilande.
Bandy: 1932 bildades bandysektionen i AIF.
Redan 1918 togs det ut ett bandylag på årsmötet, men någon riktig fart blev det inte då sporten var förhållandevis dyr, skridskor och klubbor var det inte alla som hade råd med.
Man spelade seriespel med varierande framgång och bandyns bästa år var i mitten på 50-talet och 1956 var man endast ett mål från och gå upp i Förbundserien Div 3.
Ishockeyn hade dock satt sina spår i föreningslivet, resultatet blev därefter och 1959 spelades sista seriematchen.



Del 6 - Det var då det

1972 var ett bra fotbollsår för föreningen.
Damlaget och reservlaget belägger 2:a platser, medan A-laget vinner och föreningen får lagom till 60 årsjubileet sitt första div 4 lag.
Vinsten kommer efter ett ”säkerhetsspel”, lägg märke till att endast nedflyttningslagen gjort färre mål. AIF tar även hem Starrkärrsmästerskapet före Älvängen och Nol.